primalskriet

Det börjar ju bli vår! Och då måste bloggen få nytt utseende. Nu kanske jag vill skriva också. Ska lära mig göra sidan supersnygg. Det här är bara provisoriskt.

Jag slås alltid av vilken äcklig värld vi lever i. Människan är en riktigt äcklig varelse. Förutom små klickar här och var i världen, så är människan grym, girig, korrupt, avundsjuk, svartsjuk, feg, egoistisk, empatilös och utnyttjande.

Vi omger oss med människor vi trivs med, som ger oss något, som får oss att känna oss bättre. Det är ju självklart bra, men tyvärr blir det ofta så att den snälla personen hamnar i underläge. Därför att i dagens läge är det så att den kalla strebertypen är den som "kommer någonvart". Och som vi alla vet så är tydligen det enda viktiga i världen "att bli något", att tjäna pengar, att vara överlägsen dom andra. Att vara snäll idag, är samma sak som att vara lite dum, nästan obegåvad. Är du en snäll människa, eller är du den där personen som lyckas kollra bort samtalet när det inte handlar om dig? Är du den som blir överlycklig när det går bra för andra? Eller är du den som känner att det svider i långt där inne, för att du känner att dom kör om dig i ytterfilen?

Ska man då låta sig nedslås. Hur ska man hantera det? Ska man låta den apatiska massan få sin vilja igenom? Jag vet faktiskt inte. Ibland vill jag gå med samhällets zombieparad . Men jag skulle inte kunna se mig i spegeln. 
Jag vet inte hur människor kan se sig i spegeln? Hur kan man medvetet utnyttja sina vänner och sen inte ge något tillbaka? Hur kan man prata skit om varenda människa i sin omgivning och ändå umgås med dem. Hur är det möjligt att kunna undvika sig själv hela livet? Hur kan man gå ett helt liv utan att skärskåda sig själv? Hur lyckas man förtränga den stora viljan att säga vad man tycker? Vill ni inte bara skrika ni som gör det? Går ni inte på vägen hem och förbannar er feghet.

Jag förundras över människans oförmåga till osjälviska handlingar. Jag äcklas över att man kan leva ett helt liv tillsammans med någon som vill en illa, att man ska misslyckas. Men det måste bero på samhällets inpräntande att man hela tiden ska vara bättre än sin nästa. Att hela livet är en tävling. Det är inget liv längre, det är en tävling som "The Bachelor" "Robinson". Det kan bara finnas en vinnare, för det är ju helt otänkbart att vi skulle kunna vinna tillsammans och glädjas över varandras lycka.

Jag äcklas också över mig själv, som så ofta är naiv och blåögd. Fast för varje gång jag säger ifrån, försvarar och inte håller med fast jag borde, så känner jag hur stolt jag är över mig själv. Hur min själ växer. Jag älskar att jag fortfarande vill hjälpa människor. Man blir större av att hjälpa människor omkring sig. Man växer och man förlorar den där sjuka moderna självmedvetenheten som slukar världen.

Ni som systematiskt utnyttjar andra, med risk för att låta som en guru nu, ni kommer vara ensamma och ofullbordade. Ni kommer inte ha gjort någon riktig nytta, ni kommer inte betyda något för någon. Ni som hjälper andra, ni som är snälla. Ni som har tålamod och lyssnar och  ni som inte går förbi. Jag är helt säker på att det kommer att löna sig.

Alltså vilka talanger det finns i världen. Jag skäms och är djupt stört över min egen medelmåttighet hahahaha. Jag vet det där är inte ens ett ord.

http://www.youtube.com/watch?v=8yYcEX5O5a4&feature=fvst

I helgen var jag på besök i Hudiksvall hos den här killen!



Han heter Emile, och är 26 år gammal. Han tycker inte om långa skogspromenader, men däremot att komma i säng med det motsatta könet. Fast bara de rödhåriga med mörk rökig whiskeyröst. Därför ligger jag i lä, med mitt blonda svall och pipiga röst.

Väl framme i den glada staden, så gick vi hand i hand på sightseeing.



Solen sken och allt var så romantiskt. Sen fick jag se hans gymnasieskola, där han busade sig in i sina lärares hjärtan.



Tydligen skedde det en explosion i samband med hans gymnasietid, men det är inget vi ska ventilera här.
Sedan tog vi in på hotell Luxor, eftersom vi inte kunde hålla oss längre. Sängen var i prima allmogeklass och extremt rymlig!



Men Emile hade väldigt konstiga lekar för sig, och tände på att klä ut sig till mumie. Jag vet inte, kanske har han någon morbid rädsla för att konfronteras med sin egen verkliga död. Redan här började jag känna att vi kanske inte riktigt skulle knyta äktenskapens eviga band.



Efteråt tog vi en kaffe på Lasses och Brasses fik, vid vattnet. Tydligen skulle ägarna vara av någon slags homosexuell läggning. Inte för att jag förstod vad detta skulle ha något att göra med det goda kaffet och den fantastiska cheesecaken. (Observera hur bra det går att köra svengelska i detta fall).



Tydligen är detta ett tillhåll för vandaler. Det var ju typiskt tänkte jag, som i min egen utopi föreställde mig nyktra tonåringar som drack saft och käkade strömmingsmackor på sommarlovet.




Sedan tog vi bussen till Ljusdal. Jag måste också påpeka att våra medresenärer var vid god vigör och var särledes överbegåvade och hade den mest ljuvliga dialekt. Emile var i alla fall oerhört stolt över sina bybor.



Ljusdal bjöd på högskoleprov och långa promenadstråk. Den inhemska kulturen var fantastisk. Här har de skulpturer längs gatorna. Mkt kulturellt. Och det ska tilläggas att man inte skäms för sin arbetarkultur som vissa andra prettostäder.



Men efter många timmars tv-spelande och onyttigheter, bar det av hemåt till Uppsala stad.



Hej då Ljusdal, vi ses nästa år!

Idag känner jag mig så jävla dum! Bimbo! Blåst? Vad har jag gett mig in på?
Alltså master på universitetet, hur blev det som att gå från ettan (8 år gammal) till gymnasiet i ett svep...? Jag skämtar inte. Jag har ett PM att skriva tills på måndag. Jag har suttit flera dagar i sträck och läst och läst och jag har fortfarande inte svarat på en enda fråga. Vi får hoppas att det blir som en propp som släpper snart. Jag behöver verkligen den där aha-upplevelsen.

Idag hände också en dum grej. Jag hade på mig min jättefina kjol till skolan. Så på vägen hem tänkte jag... "äh jag promenerar hem, det är bra". Ja så jag spatserar på stan lite. Killarna kollade in mig lite. Jag tänkte att det är nog den nya kjolen. Strosade runt på HM med min stora ryggsäck. Sen går jag hemåt (Maria cyklade bredvid mig) bilarna tutar. Jag tänkte "vafaaan jag är het idag" On fire liksom. Ja la la la pratar lite med Maria, när hon plötsligt utbrister "men herregud haha, din kjol sitter fast i ryggsäcken" så känner jag i bak.. jodå.. kjolen har då fastnat i ryggsäcken och jag har gått och visat rumpan i typ en timme på stan. Fabulous.

Mmm men min dag blev iallafall toppad av att jag såg mitt span på campusområdet. Het het het het het... jag ville bara brotta ner honom på gräsmattan och tvinga mig på honom. Så jag sa det till Maria, att det här är bra, den här gången såg han mig. Nästa gång kan jag heja lite glatt och gången efter kan man kanske komma med någon slags kommentar. Den här stalkergrejen är fan bra alltså. SÅ om ni vill ha tips på hur man googlar någon på bästa sätt så finns jag här för dig. Jag kan ta reda på allt... födelsedag, hela personnumret, adress, vilken kurs han eller hon pluggar på universitet, vilka politiska åsikter personen har .

Muahahahahahahaha
Nu ska jag väl plugga lite till. Eller så bajsar jag på det och kollar på ett avsnitt av House. Ja ni kan väl gissa vad jag kommer att göra... för jag menar inspiration är inte något som bara infinner sig på beställning.
Eller som Maria säger. Varför gå när man kan krypa!

Jag har tappat bort mina nycklar och nu kan jag inte sova... jag har sån ångest så jag nästan kräks! Vart har de tagit vägen? Vem har dom? Kan det bli morgon så jag kan ringa och leta! Mammas nycklar... mina nycklar... min cykelnyckel... min nyckel till brevlåda haha! Herregud jag orkar inte! Klant My

Inte för att klaga, men jag måste få klaga lite!
Den här veckan har bjudit på ångest, stress, dramatik etc etc. Började på min master idag. Herregud säger jag. Jag ska läsa 600 sidor den här veckan. Vilken fantastisk mjukstart. Jag har även blivit inblandade i familjevendettor.. observera då att jag inte ens tillhör den familjen, det hade varit en annan femma.

Ja tack för den här tiden "sommaren". Vi har sannerligen haft det fantastiskt, likt ett destruktivt förhållande har jag fått ta emot kallduschar, du har även varit så svår att jag inte riktigt har kunnat lämna dig för det har trissat upp priset för att komma till ett annat land. Tack för att du var så seg i början av förhållandet att mina växter på balkongen inte riktigt ville "komma till skott". Tack för alla tvestjärtar och den fuktiga jorden och för alla bladlöss. Tack för alla moln och för leran som stänkte upp på mina nytvättade jeans.

Nu ser jag fram emot mitt nya förhållande, hösten som jag hoppas ska bli en torr, kall och solig sådan. Jag ser fram emot mysiga halsdukar. Killar i snygga stickade tröjor. Jag ser fram emot att få ha varma stövlar, snygga skinnhandskar, häftiga skinnjackor. Jag ser även fram emot, de vackra färgerna. Att sparka runt i löven, att dricka varm choklad på ett trevligt fik. Att fotografera vilt och ohämmat. Att kanske hitta en höstflirt som har rufsigt hår, fantastisk humor och som är helt odramatisk.

Dagens fantastiska händelse, jag fick ett fantastiskt, sjukt vackert silverarmband av mamma. Helt utan anledning för att hon tycker att jag är så duktik. Jippie för mammor :D

Hahaha alltså nervsammanbrott. Jag har burit ner lite grejer i källaren för att ha plats här hemma. Bl.a. skor. Dessa skor. Ja det alla har sagt till mig har nu uppdagats. Jag har ett problem. Eller många.

Jag räknar upp dem här

Stövlar svarta 3 par

Lågskor köpta för en alldeles för stor summa i Italien -  blåsvarta

Bruna alldeles för obekväma studentskor

Högklackade svarta pumps med vita stjärnor

Högklackade svarta med knallrosa sula

Betty Boop skor högklackade som för närvarande är mina enda använda högklackade

Svarta Stövletter

Ballerinaskor 3 par, vita, mönstrade och svarta

Gräddvita pumps

Rosa/vita Adidas sneakers

Svarta seglarskor

Röda sammetspumps

Svarta sandaler

Bruna sandaler

Vita sneakers 2 par

Spetsiga svarta med taxklack

Låga svarta skor (begravningskorna även kallade)

Låga svarta pippilångstrump skor

Pumps svart och guld 3 par

Bruna högklackade med nitar

Bruna låg klack

Weekday tygskor gråa

Röda pumps

Bruna kilklack 2 par

Vandrarkängor

Löparskor

Allt som allt är det alltså 34 par skor.... 34!!! I mina två pyttegarderober. Nu ska vi då inte tala om de skor som förmodligen ligger i källaren och bara väntar på att ge mig ångest.

Ja du läste rätt... men det är totalt ofrivilligt kan jag ju säga. Nu är det iallafall ett faktum, om jag ens säger ordet munsår, om jag så bara tänker det och Gud förbjude säger det högt så är det där dagen efter. Har jag riktig otur så pirrar det till och tre sekunder är den där. Stirrar tillbaka på mig i spegeln, den där pestbölden som hånar mig och säger "nämen Myyyy hur du ser uuuut".

Jag har Patrick som vittne, är jag så dum så att jag säger "nu har jag inte haft munsår på länge" ja då är det där som ett brev på posten dagen efter. Det finns några speciella tillfällen då det blir som en självuppfyllande profetia.

1. När det är dags för en het dejt. Nu får jag inte tänka på att jag ska tänka på, att jag inte ska tänka på att jag kan få munsår av att tänka tanken att jag kan få munsår. Erkänn nu, du läste om den där meningen?!
2. Terminstart för en ångestladdad termin på UU.
3. Tanken på stress som gör en ännu mer stressad.

Och up your ass, anti och alla andra skräpprodukter på marknaden. Sug på en saftig... ja jag ska inte gå för hårt ut nu, då knackar väl en kort blåvit liten gubbe på min axel inatt. (Läs Iprenmannen). Nu ska jag slaska på lite Zinkpasta, farfarsfarfarsmormorsmosters dunderkur!

Så det så

Egentligen skulle man sluta titta på film. Går det riktigt illa, så sitter man och målar upp en fantasibild av hur den sanna romantiken ska se ut. Kollade just på Meet Joe Black, en riktig snyftare. Den har stråkar, gripande farväl, döden. För övrigt en av de få filmer som Brad Pitt  är snygg i.

Nu har man ju blivit äldre och en aning cynisk, allt det där man sa att man absolut inte skulle bli, men det är som ett litet pussel. Bit för bit så bygger man på den där jäkla skölden. Så nu kan jag rada upp det där som förmodligen aldrig kommer hända... Jag har inte helt tappat hoppet. Det kan fortfarande hända men det är lika sannolikt som att vinna 100.000 i månaden i 25 år på supertriss.

• Jag kommer inte springa sjungande genom skogen med en bok i handen, för att upptäcka att jag hålls fånge av ett odjur som egentligen är en förtrollad prins. Förmodligen kommer han heller inte att förvandlas till en raknäst superhunk när sista rosenbladen faller till golvet när jag snyftande ligger på hans bringa och säger att jag älskar honom i sista sekunden. Låter det bekant? Skönheten och Odjuret. Den tecknade alltså. Ja herregud jag kan nog med säkerhet säga att jag inte kommer vakna upp i en tecknad film med massa gälla färger.

• Jag kommer förmodligen inte vakna upp med långt svart svallande hår, blåa harembyxor och en tam tiger på gården. Jag kommer med all sannolikhet inte svepas bort av Prins Ali till en heeelt ny vääärld. Aladdin

• Jag kommer heller inte att befinna mig på en gård i Amerikas södra delar. Jag kommer heller inte svassa omkring i vackra klänningar säga tiddelidii och bli kär i Rhett Butler och hångla med honom med en brinnande stad bakom oss. Borta med vinden. 

• Jag kommer nog inte heller att befinna mig i Australien med en hunkalicious överlevnadskonstnär som räddar mig från elaka banditer. Crocodile Dundee

• Jag tror inte, fast man vet aldrig, att jag kommer att bli kär i en fattig författare med fantastisk sångröst. Jag kommer nog inte heller att ha lugnsot och dö i armarna på honom. Han kommer inte sitta skäggig i åratal efter det och sörja med sitt skägg och ruffiga utseende. Gissade du filmen? Ja i början sjunger han för mig "all you need is love". Jag är förresten lyxhora!!! Moulin Rouge
  

• Inte heller kommer jag att bo på den engelsk landsbygden där jag blir kär i en man, som sviker mig. Fast det gör inget för att mina drömmars man, rik, lång och mörk bor ju granne och kastar upp mig på en häst och räddar mig. Tänk va! Han fanns där hela tiden. Oj oj oj nu har jag fått in två romantiska filmer här. Wuthering Heights

 
och Stolthet och Fördom. Förresten, oh my fucking God. Rickman är så sexig. Jag dööör!

• Något jag absolut inte skulle göra är iallafall att lämna mannen jag älskar i ett iskallt hav, och sitta fruktansvärt själviskt på en dörr som flytmadrass och se honom drunkna/frysa ihjäl långsamt. Titanic. 
  

Men nu kommer något som kanske chockar. Jag älskar att se på romantiska filmer. För den där timmen efter sann romantik så har man verkligen det där fantastiska lilla hoppet, att man kommer träffa sin sanna kärlek på ett sånt där konstigt sätt och bara veta! Eller som i måna filmer att man redan har sin rätta kärlek framför sig, men man har bara inte märkt det än.
/Over and out

Jag är chockad haha! Men glad förstås, det betyder att jag inte samtalar med en vägg. Fick tips om att åka till Cypern. Hade jag haft en normal semester där hade jag förstås åkt tilbaka, men tillåt mig berätta om min semester på Cypern för 6 år sedan. Herregud är det 6? Nej vi säger fem... låter inte lika äckligt länge sedan.

Jag och min dåvarande pojkvän Patrick åkte med hans kompis Staffan och min kompis Maria. Kan ju tänka er vilka spänningar, jag hade levt fattigt hela sommaren och fick tillbaka på skatten och blåste alla pengarna på semestern till Cypern. Party Party, sola, bada, make sweet love.

Dag två får vi snilleblixten att hyra en bil och åka bort till den attraktiva delen av landet, haha glömde jag säga att vi hamnade i Larnaca där stränderna inte var vita och fantastiska utan blev besprutade av flygplanens flygfotogen och stränderna var bajsbruna. Så vi får tipset om att hyra bilen av tjockisen runt hörnet som senare kom att kallas Bulldog.

Nummer ett... det är vänstertrafik. Vilket då för oss till ögonblicket för krocken. Ut i korsningen och BAM påkörda av en taxi som körde 200 eller nåt. Poliser kom och tittade på oss dumma turister och snackar på i 200 dom med, på grekiska. Vi blir förda till stationen där de tar våra pass och väntar på att ägaren till bilen ska komma! Ägaren.. ja det är ju bulldog på biluthyrningen.  I huvudet snurrar vår konversation med den fetlagda mannen, "full insurance" "no problem". "Everything okay" "If something happens say that you rented the car from Christos".. Hmm då går det upp en talgdank... vem har vi hyrt bilen av egentligen? Det visar sig då att det var en stulen bil. "Stulen" för till slut inser vi att vi är inblandade i ett bedrägeri och att biluthyraren känner gubben som äger bilen.

Ja men då tänker ni... man kan inte åka fast för stöld när man har ett hyrkontrakt... HAHA tillåt mig berätta att poliserna på stationen känner biluthyraren och river kontraktet framför våra ögon, varpå de uppmanar oss att vi ska gå med på att säga att Christos är vår farbror och att vi "lånat" bilen. På det sättet "kom vi undan" med att bara betala hans självrisk på typ 4000 spänn! Och där goda vänner rök vår reskassa.

Ja men vi fick vår händ iallafall, för sista dagen knäppte vi kort på fanskapet och sen varje år efter det gjorde vi det till en tradition att skicka kortet till vår vän Bulldog.

Jag är säkert efterlyst på Cypern haha, eller så är det skottpengar på oss. Så Cypern får vänta tills jag har diplomatisk immunitet och kan köra en bil rakt in i en restaurang utan att få några reprimander.

Fast å andra sidan kan inte blixten slå ner två gånger på samma ställe... eller?

Jag ska göra allt som står i min makt för att få med mig någon på en sista minuten riktigt snart. Fröken Suzan krossar ju mina chanser att åka sista veckan i Augusti, för att hon prompt måste ha sin fest då ;-) men jag menar jag måste ju komma och ställa upp, hennes gamla ben orkar inte lika mkt nu för tiden. Hon blir ju 25(0) år gammal. Vi vet ju att man klarar av mindre med åldern. Stackarn, demensen har ju redan analkats.  "Var är jag, Var är jag" brukar hon säga med en bedjande blick. Och så stirrar hon tomt mot horisonten. Man har ju inte hjärta att överge henne i nödens timma.



Har sett att det är billigare att åka till Grekland, jag har ju aldrig varit där... tycker inte att Cypern räknas, dom är ju så splittrade där hahaha. Fyndigt fyndigt. Det skulle inte vara så tokigt att åka hit... PataKarin var inte du där när du var liten?



Fast det är väl så dyrt att man inte har råd att göra annat än äta luft och dricka förgiftat vatten så man kommer hem med dyfteri?! Åh vad det är häääärligt att vara fattig. Fantastiskt.


Jag har hur som helst fixat mina egna naglar med ett sånt där kit från Depend. Blev faktiskt över förväntan och håller riktigt bra. Underbart. OCH billigt.


Kräver lite tålamod, men det har jag gott om!



Så vad gör jag just nu kanske du undrar. Jo jag göder mitt intresse och kollar på gammal gammal film. Cleopatra med Elisabeth Taylor. Den är helt underbar, men i det längsta laget. Jag tänkte efter två timmar. "Men nu måste den väl ändå vara slut". Men icke... fyra timmar är den. Vem pallade att gå på bio på den tiden? Kisspaus? Hunger? Tröttma? Snarkade folk? Eller det kanske var som på operan, man fick kvartspauser emellan akterna.



Jag kommer i den här munderingen på din fest Suz!
Eller kanske Xena krigarprinsessan. En liten dröm jag har haha... Xeeeeeenaaaaah

Igår skulle jag ut och parta med en kompis och hennes pojkvän och hans bästa vän. Vi hade jättetrevligt när vi var hemma hos dom och käkade. Sen när vi kom ut så urartade det hela när den här killen, eller ska vi säga urtidsapan, försökte visa sig på styva linan och spydde ur sig otrevligheter konstant. Och i början så är det faktiskt kul med människor man kan få lite munhugg och motstånd från, det är ju bara kul att sitta och vara lite kaxig. Men bara när det är på en vänskaplig nivå, du vet när man säger något elakt och om man ser att människan tog det på fel sätt så klappar man den på axeln och säger "jag skojar bara". Men så var det inte i det här fallet. Jag fick höra att jag hade äckliga gummiarmar, att jag skulle sluta visa urringningen för killar jag pratade med. Jag hade även en "perfekt hylla att ställa sin drink på" och sen fick jag även stå och lyssna på hur han ingående spekulerade i hur min killkompis hade det i sitt förhållande med en annan kille. Var han "givare" eller "tagare".

Han pratade även om hur hemsk det var att tjejernas kroppar på utestället var så fasta och fina och att de såg ut som de hade blivit tillbucklade i ansiket. Och så skämtade han om att han brukade släcka sin cigarett på flickvänners bröstkorg... och även om det var ett skämt, så visar det bara hur otroligt dålig relation han måste ha till sin mamma och hur sjuk hans fantasi är.

Och jag menar man vill ju inte börja skälla ut andras kompisar hur som helst, men den här gången gick det för långt och jag höll på att kasta mig över honom på Mcdonalds och koppla ett strypgrepp på honom. Till slut gick det så långt att jag bara kopplade bort hans röst... när han satt och babblade på och försökte vara häftig med sina kvinnoförnedrande skämt gick jag till mitt "Happy Place" i tanken. Och så mumlade jag för mig själv också för att försöka filtrera bort hans entoniga stämma. Men när det till slut inte gick och jag till min fasa insåg att han fortfarande satt och gastade så log jag bara... för i mitt huvud så fantiserade jag om hur jag puttade honom utför ett stup... jag satte honom även drogad i en bil och placerade strategiskt en tegelsten på gaspedalen "and off he goes" tänkte jag. Fast ju argare jag blev desto mindre avancerade blev min mentala misshandel av honom. Jag nöjde mig med att slå honom med ett järnrör, sparka honom i skrevet. Sedan kändes det lite lättare.

Så nu när jag vaknade på morgonen så hade irritationen fortfarande inte lagt sig. Hade någon av mina kompisar betett sig sådär mot andra när jag var med. Då hade jag seriöst funderat över att kanske inte umgås med honom eller henne mer. "Visa mig dina vänner så ska jag tala om vem du är" ja då blir det genast skrämmande att man har en sådan neandertalare till vän.

Ja hur som helst. Vädret är piss.. jag har inga pengar, för jag slösade mina sista på den fatastiska utekvällen som för evigt ska finnas i mitt minne. Men jag längtar till att Patrick kommer tillbaka nästa helg. Och jag längtar till stockholm nästa vecka. Och snart kommer min fina väska som jag ska sova med för att den är så fin. Så det finns mycket att vara tacksam för i världen. Och att jag har valt sådana väluppfostrade vänner (och som har valt mig).

Undrar också vad som är värst... pest eller kolera. Folk som är snåla, eller folk som är otacksamma. Snåla människor kan man ju ställa in sig på att de är lite snikna med pengar. Men otacksamma människor känns nästan värre eftersom att det har något med brist på respekt att göra. Eller så har man bara inte fått lära sig det när man var liten. Att man alltid ska säga tack. Men om man så får en knappnål, guld och gröna skogar eller en hembakad sockerkaka så tycker jag att man ska göra något för att visa sin uppskattning och speciellt - tacka.

Nu ska jag rulla ihop mig till en boll i en mörk vrå för annars kommer väl ketchupeffekten och så får någon stackars oskyldig människa ta den kollektiva skulden.

Här är min bekännelse

• Jag har supit min vän så full att den (nämner inga namn) vaknade upp naken i ett badkar med kallt vatten klockan 09.00
•  Jag har supit min vän så full att den (nämner inga namn den här gången heller) söp bort sina underkläder.       (vill även påpeka att detta inte är ett sånt där bullenbrev eller att jag talar om mig själv som "vännen" för att jag skäms, utan det handlar verkligen om en vän).
• Jag har sett med begärlig blick på män med avsikt att lägra dem (vällust)
• Jag har missbrukat herrens ord... även i en kyrka
• Jag har brukat alkohol (frosseri)
• Jag har känt hat mot min nästa. (vrede)
• Jag har haft begär mot min nästas hus
• Jag känner högmod nästan hela tiden.. är ju trots allt fil.kand hahaha
• Ibland känner jag även lättja

Helvetet here I come.. det är ju bara att vänta på ett blixtnedslag.
Nu hör jag en viss sussiluska som sitter och pratar om mig och att jag har sett alla filmer dom vill hyra.
Själv är jag på gränsen till koma. Vet inte hur jag ska orka hålla min ögon öppna.
Och Patrick, förstör inte det stackars barnet imorgon...

Rengör inte 30 flaskor i badkaret INNAN du har hunnit ta din dagliga dusch!
Just nu ser det ut som Östersjön i badrummet nämligen. Jag fick för mig att jag skulle göra eget vin och återanvänder vinflaskor. Man skulle nästan kunna kalla mig miljöaktivist, om det inte hade varit för alla kemikalier som jag har haft i vattnet för att rengöra flaskorna!

Hur som helst! Dagens funderingar har kretsat kring folks förmåga att höja på ena ögonbrynet. Jag är mycket avundsjuk på det! Det skulle ställa min personlighet i ett helt nytt perspektiv. Själv kan jag inte göra det utan att se ut som en gammal tv-hallåa med för mycket botox. Märker hur som helst att folk i serien "My Name Is Earl" lyckas med det hela tiden. Jag undrar om det kanske även är med på människors CV i Hollywood.



Jag kan komma på mig med att sitta och öva på att lyfta ena ögonbrynet. Brukar höja på båda och trycka ner ena ögonbrynet med våld. Men det fungerar inte. Undrar som det kanske finns ögonbrynsplastik för människor i min situation. Det är verklligen ett handikapp. Åh om ni bara visste hur bra ni har det, ögonbrynshöjarmänniskor.

Visste du förresten att förmågan att rulla tungan styrs av de heterozygota anlagen i kromosonerna avgör dessa konstiga saker. Typ om du kan rulla tungan, har en rak nästipp, eller om ditt hårfäste är som en snibb eller rakt.

Tyckte du att det här var kul, då får du en liten lista på andra dominanta anlag

• Brun och grön ögonfärg dominerar över blå och grå.
• Normal syn
• Grop i hakan.
• Skrattgropar i kinderna.
• Förmåga att rulla tungan till ett rör.
• Mörkt hår dominerar över ljust.
• Lockigt hår.
• V-format hårfäste dominerar över rakt.
• Medsols hårvirvel dominerar över motsols.
• Normal pigmentering dominerar över albino.
• Fräknar.
• Fria örsnibbar dominerar över fastvuxna vid kinden.
• Böjd näsa dominerar över rak.
• Rak nästipp dominerar över uppnäsa.
• Vida näsborrar dominerar över trånga.
• Fylliga läppar dominerar över smala.
• Skomakartumme med övre delen av tummen bakåtböjd.
• Inåtböjda lillfingertoppar dominerar över raka.
• Högerhänthet dominerar över vänsterhänthet.
• Höger tumme överst vid knäppta händer.
• Höger arm överst vid korslagda armar.